Julen - orättvisans tid
Tycker inte alls om julaftonar längre. Har inte haft en enda bra julafton på 3 år nu. Man känner inte att man umgås med personer som uppskattar att man är där med dem. Man känner sig inte liksom "välkommen" eller hur man ska förklara det. Visst man är välkommen så, men det känns inte som man är uppskattad eller omtyckt. Känner mig mer bortglömd och att allt ska vara på andras begär. Man får inte säga hur man vill ha det alls. Utan det är redan förbestämt.
Sen blir man lite ledsen när man inte får julklappar av de som man alltid fått av, helt plötsligt utan att någon har sagt till. Mycket märkligt...
Nej jag grät en skvätt när jag kom hem, kände mig ensam och bortglömd, och liksom nu i efterhand undrar jag varför jag inte firar jul med de som verkligen uppskattar att jag är där. Jag vill fira med Mamma och Christian på samma ställe. Det vore min favvo jul. Utan en massa liv och utan massa skrik och gråt. Där alla får jämnlikt med paket. Där det inte finns så stora skillnader, där inte en sitter med 3 paket och någon annan får 30 paket. Där vuxna och barn är lika mycket värda. Julen är barnens högtid? I helvete heller. Jag vill också ha jul precis lika mycket som en snorunge.
Saken handlar inte om att man ska få massa presenter. Det handlar om att ge till dem man bryr sig om... Det handlar om att ballansera allt. Att ge presenter till alla rätt om det är något smått. Jag förstår inte hur man inte kan ge sin mamma en present? Tänk sen när hon inte finns där mer... Ångrar inte den personen att den inte gav något tills in mamma Julen 2008a? KAN man inte spara in 100-200 kr på något annat eller inte ge ett paket som en 2 åring endå kommer glömma inom 4a dagar, och köpa en present till sin sjuka mamma som tagit hand om en hela sitt liv. Eller ge en liten sak till sin syster för att visa att man inte är bortglömd.
Jag grät när jag kom hem. Tycker så synd när det finns personer som inte kan ta in 100-200 kr från någon annans paket och ge till din stackars mamma. Det gör ont att se sin mamma bli besviken. Man ser att hon blir det. Men hon säger inget... hon är försnäll...
Min sista julafton tillsammans med personer som inte bryr sig eller visar vilka som inte är bortglömda... sista gången...
Sen blir man lite ledsen när man inte får julklappar av de som man alltid fått av, helt plötsligt utan att någon har sagt till. Mycket märkligt...
Nej jag grät en skvätt när jag kom hem, kände mig ensam och bortglömd, och liksom nu i efterhand undrar jag varför jag inte firar jul med de som verkligen uppskattar att jag är där. Jag vill fira med Mamma och Christian på samma ställe. Det vore min favvo jul. Utan en massa liv och utan massa skrik och gråt. Där alla får jämnlikt med paket. Där det inte finns så stora skillnader, där inte en sitter med 3 paket och någon annan får 30 paket. Där vuxna och barn är lika mycket värda. Julen är barnens högtid? I helvete heller. Jag vill också ha jul precis lika mycket som en snorunge.
Saken handlar inte om att man ska få massa presenter. Det handlar om att ge till dem man bryr sig om... Det handlar om att ballansera allt. Att ge presenter till alla rätt om det är något smått. Jag förstår inte hur man inte kan ge sin mamma en present? Tänk sen när hon inte finns där mer... Ångrar inte den personen att den inte gav något tills in mamma Julen 2008a? KAN man inte spara in 100-200 kr på något annat eller inte ge ett paket som en 2 åring endå kommer glömma inom 4a dagar, och köpa en present till sin sjuka mamma som tagit hand om en hela sitt liv. Eller ge en liten sak till sin syster för att visa att man inte är bortglömd.
Jag grät när jag kom hem. Tycker så synd när det finns personer som inte kan ta in 100-200 kr från någon annans paket och ge till din stackars mamma. Det gör ont att se sin mamma bli besviken. Man ser att hon blir det. Men hon säger inget... hon är försnäll...
Min sista julafton tillsammans med personer som inte bryr sig eller visar vilka som inte är bortglömda... sista gången...
Kommentarer:
Trackback